chop chop

Igår var vädret helt otroligt bra för att flyga, och jag ville så gärna prova nya propellern! Men inte ett knyst hördes från min mentor, så jag bestämde mig för att åka ensam ut till fältet, just in case, ni vet.
Innan avfärden var jag in till apoteket och köpte en 1dl spruta som skulle fungera som tillfällig bensinpump, från apoteket kan man också skaffa sig ”Kinkkuneula”, för julskinkan, ifall man känner för det.
Vädret var ännu bättre då jag kom till fältet… ingen vind och en hel del myggor… vilken tur att mormors bil är oftast utrustat med en burk myggmedel.
Upp med dörrarna och radions volym så högt som möjligt. Sedan ihop med vingarna och bensin i tanken (sprutan fungerade just som den skulle). Jag har ännu inte skaffat mig någon starter, så jag måste starta planet med en gummi-käpp. Upp med trimmen och så var det bara att börja slå; efter några försök, började motorn redan hosta lovande, så jag fortsatte kämpa. Så startade den för första gången, och den normala trimmen var för mycket för nya propellern och planet stack iväg lite… ner med trimmen och av med motorn; ny försök. Det tog lite längre att få motorn igång, men nog startade den i varje fall.

Och sedan var det bara att tynga fingrarna i propellern.

Där var den flygningen tänkte jag och försökte få motorn att stanna. Blodet flödade (man kan bli lite skraj om man är ensam och sådant händer) så jag bestämde mig för att för säkerhets skull åka iväg till första hjälpen. Bort med vingarna och in med planet i bilen med all hast.
Då jag kom fram till första hjälpen kollade en i personalen på fingret och tyckte att det behövs nog några stygn. Jag blev ombedd att vänta en stund, då det fanns några andra patienter i kö.
Vänta…
Vänta..
Vänta.
Då det hade gått 1 1/2 timme kom en sjukskötare som rengjorde såret lite och bad mig att vänta en stund, eftersom doktorn skulle just bli ledig.
Efter 2 timmars väntan kom äntligen doktorn. Han tog en titt på fingret och konstaterade att inga åtgärder behövdes, en suturplåster, eller vad det nu kallas var allt som behövdes.

Summa summarum: Jag väntade i två timmar och betalade 22 euro för att få höra att det inte var så farligt som det såg ut.

Om jag hade vetat detta, hade jag nog stannat vid flygfältet och slösat pengen i bensin i stället (22euro = 5liter).